Hej. Behöver snacka av mig lite och visste ingen annan stanns jag kunde göra det. Jag har skillda föräldrar. Pappa bor i stockholm och mamma (Som jag bor med) bor i göteborg. jag har haft det så sen när jag var ett så inget konstigt med det och både min mamma och pappa har två nya gifta par. Jag älskar båda styvföräldrarna och dom är snälla mot mig. Men nu de senaste har jag börjat bråka med min familj ( Mammas familj då) Jag bråkar med dom typ varenda dag och min plast pappa vill inte dela pengarna med min mamma längre för han typ inte vill ha mig. Då blir jag mer sur och har en taskigare attityd och så blir det bara värre och värre och så känns det som alla blir sura på mig osv. Vad ska jag göra? Jag vill ju inte vara kvar i den här jävla familjen när dom inte tycker om mig men jag kan heller inte flytta. Mamma är jätte ledsen för hon kommer få det tuft för hon har inte så mycket pengar att ta hand om mig, min lillasyster och huset osv. Vad ska jag göra för att det ska bli bra? Och jag kan inte bara bli glad det funkar inte så.
jag är ju snäll. Det är det som är grejen jag plockar alltid ut ur diskmaskinen jag klipper gräset osv. Men dom ser aldrig det! jag säger tack men dom tycker att jag aldrig säger tack.
ostkaka skrev:jag är ju snäll. Det är det som är grejen jag plockar alltid ut ur diskmaskinen jag klipper gräset osv. Men dom ser aldrig det! jag säger tack men dom tycker att jag aldrig säger tack.
säg åt han att du finns! fråga om du ska plocka ut diskmaskinen. fråga om du sla klippa gräset. fråga innan du gör något eller säg iaf till så dom här det innan du börjar.
ring te farsan å prata med han om du inte kan flytta dit eller om han kan prata med dim morsa eller styvpappa.
stunt 4 life skrev:
MartinTSDI skrev:Kom bara på detta direkt från huvet. Gör va du vill med idén
Ta några tunn nålar och tryck dem igenom slangen. Kanske 3stycken bredvid varann. Blir som en strypning
De måste ju vara en tattare om han fryser ut både dig och din morsa? Skulle jag vara du skulle jag snacka ihop mig med din morsa och se om det går att lösa utan din styvfarsa. De känns ju konstigt om hon gillar honom fortfarande trots att han gör såhär...
Men kvinnor är ju kvinnor... De gillar ju allt som är farligt, onormalt, negativt, destruktivt osv...
Live slow - Die whenever
Drive fast - Live forever
Jag kan snacka ur min egna erfarenhet nu då o säga mitt läga jag var i så hoppas vi att det hjälper lite då det det var väldigt lika Jag bodde i stort sett bara hos min far efter att de separerade då jag allmänt inte trivdes i en lägenhet tillsammans med 2 brudar då man kunde bo i ett stort hus och meka dagligen tillsammans med pappa. Sedan kom hans nya tjej in i bilden, verkade snäll och så i början men efter ett tag blev hon en riktig jävla *fult ord*! Flyttar ut mig ur mitt rum osv så det jag o min syster kom fram till är att ifall han gillar henne mer än oss så får han skylla sig själv o vi flyttade därifrån. Nu har jag inte pratat med honom sen nyår 2011 och inte ångrat det en dag. Hoppas du fick nån hjälp av det
Det är tyvärr inte alltid så lätt här i livet men härdar man bara ut brukar det bli bättre med tiden!
Försök att som sagt innan ha en bra attityd och hjälp till lite hemma!
Jag har haft mycket strul i mitt liv men det mesta har ordnat sig till sist!
Pengar är nåt som påverkar folk väldigt mycket då det kan ställa till mycket, din familj tycker nog säkert om dej även om det inte känns så, känslorna rusar för alla ibland, även en mamma!
Det där med att dom inte märker någonting när man gör saker känner jag igen hemifrån. När jag jag känner mig orättvist behandlad så uttrycker jag mig exakt så som jag känner för ögonblicket och skiter i vad konsekvenserna blir. Jag tycker du ska stå upp för dig själv och berätta för din styvpappa hur du känner dig. Förhoppningsvis så tar han det som en man och då kan ni diskutera det. Sen så borde din mamma också ta tag i det hela och reda ut det med styvpappan. Om han inte gör det så borde du ta kontakt med din riktiga Pappa som @Stunt 4 life nämnde. Och om det inte blir bättre av det så bör du ringa i soc i ''värsta'' fall. Men mitt tips är att nästa gång din styvpappa säger någonting onödigt/omoget/taskigt/nedklankande så släpp det du nu håller på och säg exakt det du har nämnt i tråden. Säg precis hur du mår/känner, hur du tycker att du blir behandlad(negativt/positivt), och be han sedan att förklara sig VARFÖR han tycker att du inte är värd att bli omhändertagen. Om du inte nöjer sdg med hans svar, om han nu skulle säga ''För att du är en snorunge'' så säger du att du vill ha en BRA anledning till varför han motiverar som han gör, sen frågar du när han började uppfatta dig som en ''Olydig snorunge''. Jag säger dock inte att du är helt felfri och att din styvpappa är dum i huvudet utan allt jag sagt är utifrån det jag har uppfatta situationen som. Om du behöver mer hjälp så adda mig bara på skype: Willeee.str
kolla här allihopa. jag blir inte ute frysen... Han tycker tillexempel bara inte att jag hjälper till och då blir jag sur och säger ifrån. Visst jag säger nog inte ifrån på den mildaste tonen eller dom mildaste orden. Men när jag blir sur kan jag inte behärska mig. Jag säger vad jag vill och skiter i vad jag gör. Men då blir han mer surare och då blir mamma sur på mig och så skäller dom på mig osv. Och han tycker att jag har bråkat med honom och familjen så mycket att han inte längre vill ha med mig och göra.
Försök reda ut det med din mor och styvfar, om det inte kommer någonvart. Så ring din riktiga pappa och kolla om du kan bo hos han i några veckor under lovet, tills din mor och styvfar är redo att be om ursäkt och ändra sina betéenden. Förvänta dig inte att de gör det första dagen, då din styvfar säkert kommer bli nöjd att du är borta. Men din mor kommer ju troligtvis inte bli det, så till slut kommer din styvfar att ge upp och hålla med din mor. För att han inte vill se henne må dåligt.
