Jorden runt på hoj del 4

Gjorde oss inte direkt lugnare. Nästa dag debatterade vi att åka direkt till gränsen eller se oss omkring. Då vi inte trodde vi skulle komma tillbaka i brådrasket beslöt vi oss för att titta på staden. Direkt vi kom in tog vi höger, och hamnade i en gränskontroll. Det visade sig att den endast var för lokalbefolkningen men även att våra visum gått ut. De var bara giltiga 9 timmar… Kort förhör gällande vart vi varit, på ryska blandat med tyska ord, och sen fick Gustav följa med in i Moldaviska sidan för att ta ut pengar, nu var vi nämligen helt panka. När det väl löst sig bestämde vi oss för att ge järnet ut ur landet och in i Ukraina.

Fortsättning...

När vi närmade oss gränsen stötte vi på andra på mc. De hade lädervästar med klubbnamn, ”Rolling Anarchy”, och såg ut som de tillhörde kriminella mc-gäng. De såg ut som man förväntar sig att se t.ex. ”Hells Angels”, med ett undantag – istället för Harley Davidsson körde de Honda Goldwing. Honda Goldwing anses i Sverige vara det töntigaste man kan köra.



Vi hängde med dem på mc-möte med parad i Odessa.  Vi spenderade ett par dagar i Odessa, en stad full av kontraster och dålig smak – läs nya Bentleys i bjärta färger. Vi badade i havet, festade lite men mestadels jagade vi information om och biljetter till en färja till Georgien. Det låter rättframt men det tog oss nästan en vecka att få reda på vart och när en färja, eventuellt, skulle avgå. I början blev svaret att den sista var inställd men att de skulle börja gå igen om fyra månader. Till slut lyckades vi dock få fram att vi skulle köra vidare till nästa by där det skulle gå en färja till Puti i Georgien. När den skulle avgå gick dock inte att få fram, mer än att det nog var samma vecka. Vi körde direkt dit och efter lite efterforskande lyckades vi t.o.m. hitta ett ställe att köpa biljetter. Där träffade vi Björn, en dansk polis som cyklat hemifrån och skulle till Iran. Han hade kommit dit ett par dagar tidigare eftersom inte heller han visste när båten skulle avgå. Vi köpte biljetter och åkte ner till terminalen där de, helt oväntat, påbörjat påstigning. Det tog oss hela dagen att ta oss genom de olika delarna av tullen och ombord på båten. Vi diskuterade att strunta i det och åka tillbaka till Odessa för att äta, bo på hotell och handla lite inför resan då vi blev tillsagda att båten nog tidigast skulle avgå dagen efter, troligen först två dagar senare. Som tur var beslöt vi oss för att stanna kvar vilket var tur för plötsligt, precis före midnatt, gav sig båten av.



Färden över var en intressant upplevelse. De flesta var stupfulla mest hela resan, mat serverades till alla samtidigt i gemensam matsal, det fanns inget att förströ sig med och mitt i allt stannade båten mitt på havet för en livbåtsövning. När vi väl kommit över havet och närmade sig hamnen i Poti meddelade de att det inte fanns plats att lägga till och att de inte visste när det så skulle göra. Det tog nästan två dagar.



Väl i hamn väntade mer pappersexercis men även en gudomligt god soppa. Vi tog adjö till vår nyvunna vän Björn, bestämde att vi skulle försöka mötas upp senare, och körde senare ner längs kusten till Batumi. Vi sov i tält vid ett övergivet hus, blev väckta mitt i natten av ett gäng aggressiva hundar som vi trodde skulle attackera oss men som nöjde sig med att skrämma upp oss och sen hålla oss vakna i timtal, vaknade upp på morgonen och upptäckte att vi slagit läger bland ett stort antal heroinsprutor.



Vi åkte runt och tittade på sevärdheter, träffade studenter och hängde med dem och hade sedan turen att bestämma att vi skulle äta middag med en israel vi stötte på innan vi åkte vidare. När de hört vad vi gjorde och hur vi bodde insisterade de på att få bjuda oss på en hotellnatt där de själva bodde, ett veritabelt lyxhotell jämfört med vad vi var vana vid. Vi spenderade bägge timmar i badkaret, jag gick på gymmet och vi sov tungt och gott i de stora, härliga sängarna.



Dagen efter begav vi oss norrut, till Svaneita, det område som Ryssarna nyligen invaderade. Vi körde med poliseskort upp och ner för underbart vackra berg, genom pittoreska byar och leriga stigar. En natt spenderade vi hemma hos en familj boende i ”Europas högst belägna by”. Klart fascinerande by, nästan helt avskärmad från omvärlden. Den ca 12-åriga dotterns enda direktkontakt med omvärlden var en rysk motsvarighet till Mtv, inte direkt rumsren sådan. Den natten blev det lite många skålar med värdarna och det kändes i kroppen dagen efter då vi manövrerade ner för leriga branter, genom vattendrag och längs stup. Det var första dagen av mer teknisk körning.

/Marcus Berneström

Missade du del 1?

Missade du del 2?

Missade du del 3?

Fortsättning följer....

/Redaktionen